miss you.
igår fick jag för mig att hälsa på farfar. på minneslunden.
jag for dit utan sällskap, alltså helt ensam.
jag hade skrivit en liten lapp där det stod "Jag älskar dig Farfar" som jag lämnade vid ljusen.
jag kollade i boken och dom har inte skrivit dit hans namn än. blev besviken, sen började jag tänka på alla fina minnen... jag kommer aldrig ge upp stugorna! det är där jag har mest minnen, bara fina minnen.
när du var frisk... när jag hade en farfar, världens bästa farfar.
jag skulle offra flera år av mitt liv för att få träffa dig igen. för att få vara liten, få vara med dig och min familj på midsommarafton. det fanns inget bättre...
jag vet inte hur många år vi förlorade, men att se dig sakta försvinna bort från din kropp var så jävla smärtsamt.
den sista natten kändes det som du försökte säga något.. jag grät för jag förstod att det var slutet.
samtidigt var det en otrolig lättnad att veta att du inte behövde lida längre..
sjukdomen fanns alltid i bakhuvudet för mig och det kom alltid fram. en tanke på dig och tårarna kom.
JAG SAKNAR DIG! när jag dör, då ska du & jag fiska, spela fotboll och vara i stugorna. älskade farfar..
nu är du min ängel uppe i himlen, du har sett mig bryta ihop, men jag kommer alltid upp på fötter igen. tänker på dig varje dag, min fina ängel.
